Därför övervintrar späckhuggare och knölvalar vid Skjervøy

Följ sillen, så hittar du valarna

Varje vinter vandrar enorma stim av norsk vårlekande sill in i skyddade nordliga fjordar för att vänta ut de mörka månaderna. De senaste vintrarna har de samlats i vattnen kring Skjervøy, en fiskeort på en ö nordost om Tromsø.

Späckhuggarna och knölvalarna kommer för fiskens skull. Där sillen slår sig ner slår sig valarna ner också, och därför kör båtarna från Tromsø numera ungefär fyra timmar norrut innan någon ens kliver ombord.

Sillen har ingen fast adress. Tidigare vintrar låg den i fjordar mycket närmare Tromsø, och den kan flytta igen från ett år till nästa. Turerna anger ett fönster från ungefär oktober eller november till januari, och Dervola kör vidare in i februari.

Vår guide till valsäsongen i Skjervøy följer de månaderna i detalj. Om du fortfarande funderar på var du ska bo de veckorna jämför dagstur från Tromsø eller start i Skjervøys hamn de två alternativen.

Späckhuggare, jägarna i svart och vitt

En späckhuggare (orka) är den största medlemmen av delfinfamiljen, även om de flesta växte upp med att kalla den en val. Den svarta ryggen och den vita fläcken bakom varje öga syns tydligt även i det platta blå ljuset mitt på dagen så här långt norrut.

Vuxna hanar har en rak ryggfena som kan bli ungefär 1,8 m hög, så en stor hane är ofta det första djuret någon får syn på. Honor och unga späckhuggare har kortare, mer böjda fenor, och en familjegrupp brukar gå upp till ytan tätt ihop.

I Norge jagar späckhuggarflockarna gärna sill i lag. Flocken ringar in ett stim och driver ihop det till en tät boll nära ytan. Sedan slår enskilda späckhuggare mot bollen med stjärten för att bedöva fisken och plockar den en i taget.

Forskarna kallar det karusellmatning. Från en båt ser du mest kanterna av det, med fenor som vänder i en lös ring och måsar som störtar ner mot resterna. Mycket av det som händer sker utom synhåll under ytan.

Knölvalar vid samma stim

Knölvalar äter samma sill på ett helt annat sätt. I stället för att valla fisken gör en knölval ett utfall upp genom stimmet med vidöppen mun, pressar sedan ut vattnet genom barderna och behåller fisken.

En stilla dag hör du ofta en knölval innan du hittar den. Blåsten är en hög, blöt utandning som bär långt över lugnt vatten, och pelaren av vattendroppar hänger kvar i den kalla luften i några sekunder.

När en knölval dyker djupt lyfter den ofta stjärtfenan helt ur havet. Det svartvita mönstret på undersidan skiljer sig från val till val, och därför använder forskarna foton av stjärtfenan för att hålla isär individerna.

Späckhuggare och knölvalar kan äta i samma del av fjorden samma förmiddag. En svärm fåglar lågt över vattnet betyder oftast sill nära ytan, och vilken av valarna som helst kan finnas under den.

Andra djur i fjorden

Ibland ansluter en sillval till måltiden. Den är lång och snabb och visar oftast inte mycket mer än en hög blåst och en smal grå rygg innan den glider ner igen.

Skua Nature nämner även vikvalar på sin artlista, bredvid sillvalarna. Vikvalar är mindre och håller sig gärna för sig själva, så se en sådan som en bonus snarare än något att räkna med.

Titta uppåt också, inte bara ner. Havsörnar lever längs den här kusten året runt och kretsar ofta över platsen där valarna äter, medan flockar av måsar markerar ställena där sillen har trängts upp.

Vad du ser och hör från däck

Det mesta av en valtur är fenor och blåstar snarare än hela djur. Du ser den böjda ryggen på en knölval rulla framåt, eller en rad späckhuggarfenor skära genom vattnet mot båten.

Med tur hoppar en val och kastar större delen av kroppen ur vattnet, och landar med en smäll som du hör ett ögonblick senare. Ingen kan förutsäga ett hopp, så håll blicken uppe i stället för på kameraskärmen.

Ljudet betyder mer än man tror. I stilla luft bär blåstarna långt, och Dervolas skeppare och guider kan sänka ner en hydrofon så att du kan lyssna under ytan när läget tillåter. Det utlovas aldrig.

Dervolas tursida kallar Skjervøy platsen för världens största samlingar av späckhuggare. Se det som arrangörens egen beskrivning snarare än ett räknat faktum. Antalet ändras från dag till dag, och ingen tur garanterar en enda val.

Hur nära båtarna går

Arrangörerna säger att de håller respektfullt avstånd och låter valarna själva välja hur nära de kommer. Skua Nature hänvisar till etiska riktlinjer för valskådning på sin tursida.

Därför kan ingen lova att valarna passerar nära. Ibland dyker en nyfiken späckhuggare upp bredvid skrovet, och ibland ser du hela förmiddagen på några hundra meters avstånd. Skua föreslår att du tar med ett teleobjektiv om du har ett.

Båten påverkar också vad du ser. På en öppen RIB sitter du lågt nära vattnet, medan hyttbåtarna ger dig ett däck eller en terrass högre upp. Vår guide öppen RIB mot uppvärmd hyttbåt jämför de två.

Så läser du din egen dag där ute

Ingen tur lovar valar, och alla säger det rakt ut. Sillen kan flytta över en natt, och vissa dagar färdas späckhuggarna snabbt utan att stanna och äta.

Om havet ser tomt ut tar grov sjö eller inga valar utanför Skjervøy upp vad som händer sedan. För kylan, läs fem lager kläder för en valbåt i Skjervøy innan du packar, och kolla vem som får följa med på en valsafari i Skjervøy om du reser med barn.

Båtarna går i det korta ljuset mitt på dagen, och samma mörka himmel ger ibland norrsken på natten. Valar mitt på dagen, norrsken på natten förklarar hur du får plats med båda på en resa, och vår prisguide sätter pris på alla alternativ.